2007-07-16 To Staffa and Fingals Cave

Måndagen bjöd på riktigt gråväder med regnskurar och en blytung himmel. Trots detta så rundade vi Mulls sydvästspets och passerade upp genom Sound of Iona med ön Iona i väster. Iona var det första ställe i Skottland som kristnades av Columba som kom över från Irland. Ön är ganska platt och har ingen bra hamn men där skall finnas mycket att se från svunna tider, men det får bli en annan gång. Vi fortsätter norrut med kurs på ön Staffa som är känd för sina basalt klippor och grottor. Bl.a. Fingals Cave som inspirerade Mendelssohn.









Vi hade tur på sätt och vis ändå med vädret då det var en NO vind vilket gjorde att vi kunde ankra upp på SV sidan av Staffa och sen ta gummibåtarna till och in i grottorna på syd sidan av ön. Ön är helt fantastisk och närmast utomjordisk i sin karaktär. Stommen är femkantiga basalt pelare som liksom skjuter upp ur jordens innandöme lite på snedden. Dom berömda grottorna verkar delvis vara utslipade av stora runda stenar i samarbete med inlandsisen och havet. Längst in i den ena grottan kunde vi i vart fall se en stor hög med helt plankslitna runda stenar. Grottan påminde på så vis om en gigantisk liggande jättegryta av den typ som man kan se Bohuslän. Grottornas öppningar däremot var betydligt kantigare med de typiska femkantiga basalt formationerna.














Taket i grottorna påminde om någon form av massiv katedral.














Med hjälp av gummibåtarna kunde vi ta oss längst in i grottorna på slingrande vattenleder.



















Akustiken inne i den största grottan var magnifik och vi lyckades precis tajma rätt läge i tidvattnet då dyningen pressas in och ut ur ett hål längst in i grottan så att ett sjungande, spelande och porlande ljud fyller grottan.

Under vattenytan var berget slipat i släta mjuka formationer och med tungan rätt i mun kund men ta sig fram som på en small stig.














Uppe på kanten av klipporna häckade en mångfald av olika sjöfåglar.













Efter vårt oförglömliga besök på Staffa så gick vi vidare för natthamn i Ulva Sound som ligger mitt emellan öarna Ulva och Geometra i den stora bukten på Mulls västsida. Vi sätter ankaret i god hållbotten på ca. 10 meters djup.






















Efter middag innan solen gått ner så tar jag och Bosse en tur i land för lite ut forskande och fotograferande.














I väster ses den berömda silhuetten av The Dutchmans Cap.
















Somliga gulliga små stenhus är inte full så gulliga. Här är ett projekt där det gått åt en hel del wisky av okänd sort.