Idag skall vi ta oss ner genom sound of Jura. D.v.s. sundet mellan öarna Jura och Islay. Det visar sig efter enn snabb titt i sjökortet att allt annat än genvägen genom det beryktade och ökända Corrywreckan, d.v.s. sundet mellan Jura i söder och Scarba i norr blir en rejäl omväg. Corrywreckan är, utan att överdriva, ett av de mest omtalade sunden i världen. När tidvattnet sätter som värst så går strömmen med upp till 8,5 knop i snitt. Det är dock inte det värsta utan snarare det att botten är så oregelbunden och djupet varierera mellan över 100 m till en klippkant som går ut från Scarbas sydsida som ligger på knappt 30 m. Detta i kombination den starka strömmen gör att det skapas enorma virvlar, stående vågor, malströmmar och nästan fontänliknade fenomen när det är som värst. Under stark västlig vind då hela Atlanten ligger på och möter det utgående tidvattnet genom Corrywreckan är det i princip fysiskt omöjlig att passera. Idag är det dock i stort sett vindstilla. Vi studerar den literatur vi har ombord och det visar sig att strömmen sätter som starkast 2 timmar efter det att den vänt åt ena eller andra hållet. Det är slack vatten (stilla) ca. 15 minuter under den tid det tar för tidvattnet att vända. Vi kommer fram till att en avgång mellan 10 och 11 idag borde medföra att vi kommer fram strax innan det är slack vatten då strömmen fortfarande går västerut men inte borde vara för stark. Då det är vindstilla så finns det inte heller några vågor att tala om som kan ställa till det så förhållanderna borde vara perfekta. Visserligen är det spring flod nu och tidvattnet är som starkast men rätt tajmat så är det ett tillfälle vi inte kan missa. Vi konsulterar några lokala seglare och det visar sig att våra teorier och beräkningar verkar stämma. Strax efter 10 släpper vi förtöjningarna i Craobh Haven marina och sätter kurs på Corrywreckan ca. 1 timmas gång mot sydväst.
I vår iver att komma fram så är vi där lite tidigare än vi först tänkt och strömmen har inte hunnit lägga sig riktigt än. Redan en bra stund innan man kommer in i sundet som är en knapp sjömil brett där det är som trängst så märker man att vattnet börjar uppföra sig märkligt. Det känns som att segla i en kastrull med vatten som precis är till att börja koka. Vattnet rör sig i oregelbundet åt olika håll precis som när det sjuder. Vi har dock som planerat strömmen med oss och då vi inte har någon mötande sjö så ser det helt OK ut.
Trots att strömmen borde vara på väg att lägga sig inom någon timme så visar våra instrument att vi har nästan 4 knops medström. 4.7 knop genom vattnet men 8,55 över grund.
Denna bild visar hur vattnet över klipputsprånget från Scarba på 30 meters djup bryter i en stående våg trots att det inte är någon normal sjögång över huvudtaget. Vi har haft en långsamt böljande dyning genom hela sundet och när vi passerar här så komprimeras den och blir till skumpiga vågor som liksom dyker upp från ingenstans. Vi stänger alla luckor då det börjar skvätta vatten över däck men det går strax över. Det är inte så svårt att föreställa sig hur det blir här om grov sjögång kommer in från väster och möter en ström på drygt 8 knop.
Här är bildbeviset på vår ganska odramatiska men fullbordade passage genom Corrywreckan.
Efter Corrywreckan så fortsätter vi ner efter västkusten på Jura. En dramatisk kust med skarpa klippor varvat med böljande hedar och enorma bälten av klappersten som inlandsisen lämnat efter sig. Klipporna är också mer eller mindre perforerade med grottor i alla storlekar.
På väg ner mot inlppet till West Loch Tarbert så passerar en fiskebåt och i bakgrunden ses ett hus som används för övernattning av lokal fiskare.
Vi rundar udden och tar oss in i Loch Tarbert och hittar genast en fantastisk liten vik på norrsidan. Vi är hungriga efter våra äventyr och samtidigt sugna på att utforka stränderna vi precis passerat så vi bestämmer oss för att ankra upp här några timmar.
Vi ger oss ut på upptäcksfärd och kommer strax fram till huset som vi såg från utsidan
En del av huset står öppet att använda av alla som behöver.
Stränderna är fantastiska och kontrastrika med sina vassa klippor runda klapperstenar och små och stora grottor över allt.
.
Emma kan inte låta bli att praktisera sina färdigheter i bergsklättring
Kajsa utforkar stenar och klippformationer nere vid vattnet.
Ibland är det inte så tokigt att följa med mamma och pappa på semester trots allt tror jag att Emma tänker.
Lite längre bort utefter stranden så håller en kolloni med Shags till. Ganska orädda spanar dom ut mot havet med ett extra öga på oss som smyger upp med teleobjektivet.
Efter vår expidition så tar vi oss lite längre in i Loch Tarbert för att få bättre skydd för natten. Här inne visar sig vattnet var ganska varmat drygt 16 grader så det blir perfekt med ett uppfriskande dopp.
Våra nyfunna vänner från Restless dyker och ankar tillsammans med oss och dom bjuder på storkalas. Middag för 9 personer. Efter middag så blir det tid för mycket snack om seglaräventyr på de sju haven. Restless har varit ute i många år så det saknas inte samtalsämnen. Dom planarer också att ta sig till Skandinavien och Sverige inom de närmaste åren.
Egentligen är det bara Roland och Constance som är fast besättning men just nu är Constances bror och hans son med också samt deras gamla kompis Pat (som håller i kameran).
En svängom i Restless rymliga däckssalong.
På väg över till Eilean Dunan castle med sin karaktäristiska bro. Slottet har fått pris som bästa slott och historiska monument och är mycket levande inuti med dockor i autentiska miljöer som t.ex. köket etc. Man kan här se och lära sig hur livet kan ha tett sig förr. Tyvärr så fick man inte ta några bilder innuti slottet.
Genom valvet ser man här vår ankarvik på andra sidan Loch Duich.
Efter slottsbesök så sätter vi kurs på staden Portree som ligger på östsidan av Skye. Vädret bjuder på sitt sämsta humör med regn, vind och dålig sikt. Strax efter Kyle of Loch Alsch så slår vår dinge runt vilket får bogserlinan att gå av med ett ryck vilket Mona märker som tur är. Vi får vända om i kuling vind och gör en ganska bra "man över bord" övning. Men försök vända en uppblåsbar dinge som ligger upp och ner på. Den suger sig liksom fast i vattnet. Inte undra på att linan gick av. Måste vara världens bästa drivankare. Allt avlöpte dock väl och vi surrade nu dingen tajt bakom aktern resten av turen till Portree. Väl inne i Portree fick vi plats vid den lilla nya pontonbryggan vid kajen. Skönt då mooring viken är ganska skumpig i hård sydvästan som idag.
