Fredagen den 6/7 så ångar vi ut på
Loch Ness. Kanske en av världens mest beryktade och omskrivna sjöar. Ca. 230 meter som djupast, och kanske där nere i mörkret simmar det omtalade monstret? Precis innan man kommer ut på sjön så delar kanalen och River
Ness på sig med en plötslig nivåskillnad på ca. en meter med ett litet vattenfall och fors som följd. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och följa
skyltarna så att man inte hamnar på fel
sida. Väl ute på sjön så lägger vi oss vid en besöksboj alldeles nedanför
Urquhart castle och pumpar upp våra gummi jollar för första gången på denna resa. Dom kommer att få slita hårt i flera veckor nu. Vi hänger på våra små
utombordare och i ett stilla regn så tar vi oss fram till en liten brygga alldeles nedanför slottsruinen. Praktiskt när man kommer så här från sjön för det är ingen som
står där för att
ta upp besöksavgiften. Området är
övesållat av "land turister" från alla världens hörn. Själva var vi här 1991 då Emma var 2,5 år. Vi såg då en ensam båt som kryssade sig fram på
Loch Ness och nu
står man här och upplever sin egen dröm. Märklig
känsla Vi
vandrar runt i någon timma bland murar och torn i det som en gång var ett av det starkaste fästena i det som kallas "
the Great Glen". Den dal som skär rätt igenom Skottland från
NO till
SW där nu
Calledonia kanalen rinner med sina 29 slussar. Norra delen var en gång en del av nord
Amerika och den södra kommer från ekvatorn men i
samband med kontinentalförflyttningar så
pressades dessa bitar samman och
skapades denna djupa ränna med höga berg omkring. I morgon skall vi ta oss
til Loch Ness muset som ligger 2
miles längre bort efter vägen. För att effektivisera den
expeditionen så passar jag och Bosse på att
reka lämplig färdväg till sjöss och lands för att hitta bästa väg dit från båtarna, samt ta tiden för att vi skall kunna planera morgondagens
aktiviteter Vi skall ju vidare ner mot Fort Augusts och sen in i kanalen igen.
Fredagen den 6/7 så ångar vi ut på Loch Ness. Kanske en av världens mest beryktade och omskrivna sjöar. Ca. 230 meter som djupast, och kanske där nere i mörkret simmar det omtalade monstret? Precis innan man kommer ut på sjön så delar kanalen och River Ness på sig med en plötslig nivåskillnad på ca. en meter med ett litet vattenfall och fors som följd. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och följa skyltarna så att man inte hamnar på fel 
sida. Väl ute på sjön så lägger vi oss vid en besöksboj alldeles nedanför Urquhart castle och pumpar upp våra gummi jollar för första gången på denna resa. Dom kommer att få slita hårt i flera veckor nu. Vi hänger på våra små utombordare och i ett stilla regn så tar vi oss fram till en liten brygga alldeles nedanför slottsruinen. Praktiskt när man kommer så här från sjön för det är ingen som 
står där för att ta upp besöksavgiften. Området är övesållat av "land turister" från alla världens hörn. Själva var vi här 1991 då Emma var 2,5 år. Vi såg då en ensam båt som kryssade sig fram på Loch Ness och nu står man här och upplever sin egen dröm. Märklig känsla Vi vandrar runt i någon timma bland murar och torn i det som en gång var ett av det starkaste fästena i det som kallas "the Great Glen". Den dal som skär rätt igenom Skottland från NO till SW där nu Calledonia kanalen rinner med sina 29 slussar. Norra delen var en gång en del av nord Amerika och den södra kommer från ekvatorn men i samband med kontinentalförflyttningar så 
pressades dessa bitar samman och skapades denna djupa ränna med höga berg omkring. I morgon skall vi ta oss til Loch Ness muset som ligger 2 miles längre bort efter vägen. För att effektivisera den expeditionen så passar jag och Bosse på att reka lämplig färdväg till sjöss och lands för att hitta bästa väg dit från båtarna, samt ta tiden för att vi skall kunna planera morgondagens aktiviteter Vi skall ju vidare ner mot Fort Augusts och sen in i kanalen igen.
No comments:
Post a Comment