2007-08-07 On Orkney

Nu gäller det att utnyttja tiden. Knappt en vecka kvar och hemseglingen tar fyra dagar om allt går som planerat. Gårdagens kuling har blåst över och ligger nu och hamrar på Bosse och Helen i SeaqWest som tog sin tillflykt till Loch Eirbol alldeles öster om Cape Wrath. Via SMS så får vi kontakt och allt är väl med dom bortsett från att Helene har dragit på sig en otäck urinvägsinfektion. Dom får hjälp med läkarkontakt och medicin via Abredeen Coast Guard och allt löser sig till slut. Mer om detta på deras hemsida och blog Se länkar. Vi har dock en riktigt fin dag framför oss och hyr en bil för att kunna se så mycket som möjligt av Orkney på den dag vi har på oss. Imorgon bär det av igen.

Vi har läst på en del om Orkney och det som står högst upp på dagordningen är att få se Skarabae. En 5500 år gammal stenåldersby som kom i dagern i samband med en storm i mitten på 1800 talet. Under sanddynerna vid Bay of Skail hade den by av idel stenhus med steninredning legat dold som ett Orkneys Pompei i drygt 5000 år. Den är nu en s.k. World Heritage Site. Här passar vi också på att köpa en familjebiljett till 5 st berömda arkeologiska sevärdheter på Orkney.

Byn verkar någon gång ha övergetts i befintligt skick och det mesta lämnats kvar. Alla husen har i stort sett samma inredning. Allt av sten. Sängar, hyllor, skåp, sittplatser mm. Rena Familjen Flinta.

Här ses en karta över hela byn.

Skarabrae ligger precis inne i Bay of Skail. Har kan man ankra om dyningen inte bär in för svårt.

Resterna av gårdagens kuling gör sig fortfarande påmind.

Berggrunden på Orkney är fascinerande. Så här ser fet i princip ut överallt där berget kommer i dager. Perfekt material att bygga med. Färdiga tegelstenar. Välj lämpliga storlekar och bygg på bara. Som Lego ungefär. Vad vi kunde se så verkar dom ha använt den här tekniken dom senaste 5 - 6000 åren.

Vi bilar vidare mot tidvattenön Birsay på NV hörnet av Orkney Mainland. Här ligger en stor fyr och en gammal keltisk bosättning vid namn Brough of Birsay. Tyvärr så missar vi möjligheten att åka ut dit då tidvattnet är på väg in och vägen ut därmed inte är farbar igen förrän nästa lågvatten.

Iväg igen, skynda skynda. Här är vi framme vid ett något modernare bygge men med samma basteknik som Skarabrae. Detta är Broch of Gurness. En typ av fästning som daterar sig tillbaka till första århundradet. Ett kraftigt torn omgivet av andra byggnader som fungerade som bostäder etc. i fredstid. Vid oro eller anfall så drog man sig in i sin Broch som var näst intill ointaglig. Väggarna är metertjocka.

Här ses en modell över hur det troligen såg ut på den tid det begav sig.

Så här ser det ut från luften nu.

Vår bilfärd går vidare mot Kirkwall. Huvudstaden på Orkney. Ligger på norra delen av mainland. Försökerförst hitta en hederlig pub men det verkar inte vara lika populärt härsom på Skotska fastlandet. Får nöja oss med ett mer cafe liknande etablissemang. Sen till sevärdhet nr. 4 på vår lista. Earls Palace mitt i Kikwall. Ligger granne med Bishops Palace. Tänker inte här veckla in mig i alla historiska turer kring dessa byggnader. Begrep dom knappt själv när jag läste alla skyltar etc. Skottarna har en lång och komplicerad historia och är duktiga på att visa upp den, men ibland orkar man bara inte ta till sig allt.

Dagen börjar lida mot sitt slut och vi bilar vidare. Tyvärr så missar vi den sista sevärdhet Maes Howe. En gravkammare som är den största på Orkney, byggda av 30 ton sandsten. Kan bara ses genom guidade turer och då klockan är över fem på eftermiddagen så hanns det inte med. Det fiffiga är att den familjebiljett vi köpte har inget bäst före datum så vi kan spara den till nästa gång.

Vi kör ner mot östsidan av Scapa Flow för att få en titt av de s.k. Churchill barriers. Under början av andra världskriget så byggde man helt sonika barriärer mellan öarna Burray och South Ronaldsay vilket effektivt förhindrade fientliga fartyg att komma in i Scapa flow annat än via det södra inloppert från Pentland Firth eller via det trånga Hoy Sound i väster.

Churchill barriers byggdes till största delen av italiensak krigsfångar. Dom hade nog en trots allt ganska dräglig tillvaro. På sin fritid fick dom bl.a. möjligheten att bygga sig en egen kyrka som än idag står kvar som ett minne över denna tid. The Italian Chappel, i stort sett byggt av skrot, skräp och betong men ett monument över mänsklig företagsamhet och hantverksskicklighet. Observera att det är inte kakel på innerväggarna, men det är målat så att det ser ut som det.

På 60-talet så renoverades kapellet genom överinseende av den italenska krigsfånge som var byggchef på den tiden det begav sig. Han mottogs då på Orkney med pompa och ståt och tillbringade flera veckor här.

Altarmålningen är en avmålning från en av de italienska soldaternas halsberlock.